Hörselpedagog med hörselnedsättning – funkar det?

Anne Kristine Grönsund är född med nedsatt hörsel, men det har inte hindrat henne från att utbilda sig till lärare för hörselskadade och döva, att arbeta med rådgivning inom hörselområdet, ta initiativ till en TV-serie och att starta ett eget företag.

Anne Kristine hann bli fyra år innan man konstaterade att hon hade en hörselnedsättning på 60-70 dB. När hon började skolan fick hon sin första hörapparat, men det fungerade tyvärr inte så bra. Först 2009, då hon fick sitt första cochleaimplantat, blev det konstaterat att hon har ett medicinskt tillstånd som praktiskt taget gjorde det omöjligt för henne att använda hörapparat. Det betyder att fram till det hon lärde sig teckenspråk som 28-åring tog hon sig igenom grundskola, gymnasium och högskola genom att främst läsa på läpparna och lägga enormt med tid på självstudier.

Hörselnedsättningen gjorde att det sociala livet blev begränsat för Anne Kristine. Hon älskade att läsa och spenderade det mesta av sin vakna tid på biblioteket. Hon klarade de flesta ämnen strålande, men samhällskunskap och naturkunskap var svårare. De ämnena ställer krav på att eleven deltar aktivt i diskussioner, men det blev en svår utmaning för Anne Kristine som inte riktigt hängde med i samtalet. Men hon la mycket egen tid här och tog sig igenom det.

- Jag var aktiv i flera idrotter och musik. Det var så klart positivt, men baksidan var att jag var väldigt ensam. Den ensamheten syntes ju inte utanpå för andra, utan jag verkade vara en väldigt aktiv tjej. Tvärtom kan ensamheten vara som störst när du är tillsammans med andra och inte känner dig delaktig, eftersom du inte hänger med i det som sägs, berättar Anne Kristine.

Trots sin nedsatta hörsel började hon på lärarhögskolan. Anne Kristine är väldigt målinriktad och tack vare att hon är så duktig på läppavläsning och hade stort fokus på självstudier så gick det bra, men hon var inte riktigt införstådd med hur tufft det skulle bli. Den typen av undervisning med stora föreläsningssalar hade hon inte upplevt innan. Hon var så van vid att anpassa sig efter folk runt omkring henne. Le när de ler och skratta när de skrattar. Det är lätt att lura sig att man hör det man inte hör. Det fungerar inte i undervisning.

- Upplevelsen av att jag inte klarade av situationen i klassrummet på grund av min hörsel blev inte bättre av att jag inte kände andra som hörde dåligt, säger hon.

Under årens lopp har Marianne lärt känna sin hörsel bättre och är klar över vad hon gillar och vad hon inte gillar. För det första saknar hon hörapparater med starkare färger så att det är tydligare för andra att hon har nedsatt hörsel. Dessutom vill hon lära sig mer om de nya funktionerna i Paradise-apparaterna. De sakerna skulle hon nog gärna ha sett på plats redan igår.

– Jag har kanske världens sämsta tålamod när det gäller vissa saker, men att ägna åtta månader åt att lära en hund att stå på händerna är bara jättekul, säger hon med ett leende.

Liksom många andra hörselskadade ser hon fram mot dagen då det är slut med munskydden. Hon upplever att munskydden har gjort hörselnedsättningen till ett större problem eftersom hon är rädd att inte uppfatta allt eller att tappa apparaterna när hon tar av munskyddet.

– Även om de nya hörapparaterna är super, är jag beroende av att läsa på läpparna för det har jag gjort i alla år. Så jag behöver nog lite mer tid innan jag helt litar på det jag hör. För ett tag sedan var jag med i en reklaminspelning och det var massor av folk där, dämpad belysning och munskydd. Det var jättesvårt och jag blev extremt trött i huvudet. När den var klar sov jag i två dagar. Jag var helt slut.

När pandemin är över ska hon i samarbete med Phonak testa olika lösningar med Roger Select. Hon är beroende av att få musiken direkt i öronen när hon uppträder, samtidigt som hon måste höra domarnas kommandon på långt håll. Det skulle vara till stor hjälp eftersom hon hittills har varit tvungen att lära sig alla sånger utantill för att veta var i programmet hon är.